"Du ska vara tacksam"

Jag kommer aldrig vara tacksam för något som på något sätt kan koplas eller förknippas med cancer, aldrig någonsin.Av den enkla anledningen att cancer ger så obeskrivligt mycke lidande, Lidande genom all den smärta, ångest, hur man förändras utseendemässigt, ovisshet, rädsla etc etc. Jag tänker heller aldrig i hela jävla helvete vara tacksam för att dom "hittade cancern i tid" för dom gjorde dom inte, inte på långa vägar. Kan först säga att cancern (/tumörerna) sitter i sköldkörteln, halsen, lymfkörtlar runt luftstrupen som dessutom har komprimerat och växt in i luftstrupsväggen och jag har tumörer i båda lungorna men mer om de i senare inlägg. För hur kan man ens påstå en sådan sak när de ligger en 23 åring i en sjukhussäng och knappt kan andas på egen hand? Kan inte ligga på annat sätt än på rygg för då försvinner luften, kan knappt röra sig (räckte med att jag borsta tänderna och klädde på mig så vart man tvungen att sitta och vila i 30 min) har vid upprepade tillfällen upplevt syrebrist, ni vet när man blir dåsig och har svårt med orientering, krampar/ sticker i muskler, hjärtat går på högvarv och all fokus och energi får läggas på att försöka få någon luft överhuvudtaget..ni vet..syrebrist. Så därför förstår jag inte de där med "hittade i tid"? Men tillbaka till tacksamheten. NÄR är de jag ska känna mig tacksam? Är de när man ligger på operationsbordet eller på uppvaket med en helvetes smärta i kroppen, när man börjar med sin cancerbehandling och alla dessa biverkningar kommer som ett brev på posten? Biverkningar så som ångest. depression, kraftig viktminskning, uttorkning, sömnsvårigheter, yrsel, dålig aptit, är det då läkarna menar att man ska vara tacksam, eller tänker dom mer på när man tuppar av av ren utmattning för andra gången på 6 timmar eller när man vaknar på badrumsgolvet (igen) just av att man har tuppat av och dessutom märker att man blöder från bakhuvet är det då man ska man ska känna "Tack kära cancer för att jag få leva" Nä, ja skulle inte tro de. aldrig i hela fucking jävla helvete att jag kommer va tacksam för något som kan koppas samman med cancern.

Men vad jag däremot KAN känna en tacksamhet för är den stöttning man får från familj och vänner. Dom som krigar med mig och för mig när jag inte orkar. Jag kan känna lite extra tacksamhet för dom som finns där i vått och torrt utan att man behöver be om de, utan att dom kräver någonting tillbaka. dom som ger en spark i arslet eller höjer rösten och ifrågasätter när man gör fel Dom bara finns där som om de vore en självklarhet. Så tack till er. 

 

 
Allmänt | | 4 kommentarer |

sanningen bakom "du är så stark!"

Jag får ofta höra/läsa folk som säger/skriver "du är så stark, du fixar allt, gud de hade jag aldrig klarat" etc etc. Jag vet att folk bara försöker vara snälla, försöka peppa osv men efter att man har hört de 20 ggr så är det inte så jävla roligt längre. Och om sanningen ska fram så kunde folk inte ha mer fel, för jag ska nu berätta sanningen om hur "stark" jag egentligen är. 
Jag är så stark att jag har oro och ångest stort sett varje dag, ibland flera gånger om dagen.
Jag är så stark att jag går hos en psykolog och har oftast extra kontakt utöver min vanliga tid.
Jag är så stark så jag slår sönder möbler och inredning i ren frustration. 
Jag är så in åt helvete stark att jag kan sitta på golvet och skrika mig hes bara för att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Jag är så fucking jävla stark att jag käkar antidepressiva, lugnande, sömntabletter och 8 andra mediciner bara för att klara av vardagen.
Jag är så jävla stark att det räcker med att jag tränar lite och ändra kosten för att ge kroppen en så stor chock att jag tuppar av, slår mig halvt fördärvad och behöver läggas in på sjukan i några dagar. 
Jag är så stark att det krävs inte mer än ett julkort för att jag ska stå och gråta som ett barn.
Med andra ord så är jag mycket men tyvärr så är stark inte en av dom, inte än! 

Och vad ska man då säga istället? Eh..faktum är den att jag vet faktiskt inte...behöver väl inte säga någonting, eller säg något från hjärtat och krama om mig, det ger så otroligt mycket mer än några tomma ord. Jag vill heller inte höra att det på något sätt är synd om mig, för det är det inte, visst det är en helvetes jobbig situation men inte synd om mig. Vad som däremot hade uppskattats är om du/ni slogs med mig och åt mig när jag inte orkar..eller bara finnas där som ett stöd oavsett om det är en bra eller dåligt dag. Till sist så vill jag bara säga FUCK CANCER! 


| | 2 kommentarer |
Upp