Jag är så stark att jag har oro och ångest stort sett varje dag, ibland flera gånger om dagen.

Jag är så stark att jag går hos en psykolog och har oftast extra kontakt utöver min vanliga tid.

Jag är så stark så jag slår sönder möbler och inredning i ren frustration. 

Jag är så in åt helvete stark att jag kan sitta på golvet och skrika mig hes bara för att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag är så fucking jävla stark att jag käkar antidepressiva, lugnande, sömntabletter och 8 andra mediciner bara för att klara av vardagen.

Jag är så jävla stark att det räcker med att jag tränar lite och ändra kosten för att ge kroppen en så stor chock att jag tuppar av, slår mig halvt fördärvad och behöver läggas in på sjukan i några dagar. 

Jag är så stark att det krävs inte mer än ett julkort för att jag ska stå och gråta som ett barn.

Med andra ord så är jag mycket men tyvärr så är stark inte en av dom, inte än! 

Och vad ska man då säga istället? Eh..faktum är den att jag vet faktiskt inte...behöver väl inte säga någonting, eller säg något från hjärtat och krama om mig, det ger så otroligt mycket mer än några tomma ord. Jag vill heller inte höra att det på något sätt är synd om mig, för det är det inte, visst det är en helvetes jobbig situation men inte synd om mig. Vad som däremot hade uppskattats är om du/ni slogs med mig och åt mig när jag inte orkar..eller bara finnas där som ett stöd oavsett om det är en bra eller dåligt dag. Till sist så vill jag bara säga FUCK CANCER!