"Du ska vara tacksam"

Jag kommer aldrig vara tacksam för något som på något sätt kan koplas eller förknippas med cancer, aldrig någonsin.Av den enkla anledningen att cancer ger så obeskrivligt mycke lidande, Lidande genom all den smärta, ångest, hur man förändras utseendemässigt, ovisshet, rädsla etc etc. Jag tänker heller aldrig i hela jävla helvete vara tacksam för att dom "hittade cancern i tid" för dom gjorde dom inte, inte på långa vägar. Kan först säga att cancern (/tumörerna) sitter i sköldkörteln, halsen, lymfkörtlar runt luftstrupen som dessutom har komprimerat och växt in i luftstrupsväggen och jag har tumörer i båda lungorna men mer om de i senare inlägg. För hur kan man ens påstå en sådan sak när de ligger en 23 åring i en sjukhussäng och knappt kan andas på egen hand? Kan inte ligga på annat sätt än på rygg för då försvinner luften, kan knappt röra sig (räckte med att jag borsta tänderna och klädde på mig så vart man tvungen att sitta och vila i 30 min) har vid upprepade tillfällen upplevt syrebrist, ni vet när man blir dåsig och har svårt med orientering, krampar/ sticker i muskler, hjärtat går på högvarv och all fokus och energi får läggas på att försöka få någon luft överhuvudtaget..ni vet..syrebrist. Så därför förstår jag inte de där med "hittade i tid"? Men tillbaka till tacksamheten. NÄR är de jag ska känna mig tacksam? Är de när man ligger på operationsbordet eller på uppvaket med en helvetes smärta i kroppen, när man börjar med sin cancerbehandling och alla dessa biverkningar kommer som ett brev på posten? Biverkningar så som ångest. depression, kraftig viktminskning, uttorkning, sömnsvårigheter, yrsel, dålig aptit, är det då läkarna menar att man ska vara tacksam, eller tänker dom mer på när man tuppar av av ren utmattning för andra gången på 6 timmar eller när man vaknar på badrumsgolvet (igen) just av att man har tuppat av och dessutom märker att man blöder från bakhuvet är det då man ska man ska känna "Tack kära cancer för att jag få leva" Nä, ja skulle inte tro de. aldrig i hela fucking jävla helvete att jag kommer va tacksam för något som kan koppas samman med cancern.

Men vad jag däremot KAN känna en tacksamhet för är den stöttning man får från familj och vänner. Dom som krigar med mig och för mig när jag inte orkar. Jag kan känna lite extra tacksamhet för dom som finns där i vått och torrt utan att man behöver be om de, utan att dom kräver någonting tillbaka. dom som ger en spark i arslet eller höjer rösten och ifrågasätter när man gör fel Dom bara finns där som om de vore en självklarhet. Så tack till er. 

 

 
Allmänt | |
#1 - - syster:

<3

#2 - - Invalido:

Alla dagar i veckan <3

#3 - - banana:

♥♥

#4 - - Rebecka:

Så mkt kärlek till dig!
Blev blöt i ögat när jag läste detta, vi tänker på dig och hoppas för allt i världen att detta kmr gå bra <3 Massa kramar, pussar o fanimig allt till dig!
Vi tror på dig starke människa! ♡

Upp