Ljuset i helvetet.

Tänkte dela med mig av lite rena tankar som gnager i huvet. För drygt 3 månader sedan åkte jag in akut från Pite Älvdals sjukhus till akutavdelningen i Luleå med tarmvred. Vilket skulle visa sig bli det absolut värsta, brutalaste och smärtsammaste 1,5 dygnet jag har varit med om. Men just den biten har ja släppt, det jag inte har kunnat släppa är den sköterska som var med både under in och utskrivning. Denna sköterska tog sig tiden att själv komma in för att på något sätt försöka för eller ursäkta med tårar i ögonen hur min cancer-historia och senaste året har sett ut, hur de påverkade henne på på och utanför jobbet. Hon försökte kort och gott ursäkta att hon blev väldigt berörd och tyckte att ingen ska behöva gå igenom något sådant och var så arg och ledsen över de rena helvetet som cancern ställer till med för människor i alla åldrar. Det jag inte kan få ur mitt huvud är hennes blick med tårar i ögonen när hon säger detta, inte för att jag på något sätt tycker att det är fel utan för att hon är stark nog som VÅGAR säga vad hon tycker, tänker och känner. För det minnet väger mer än allt de negativa som hände. Men vad gör man åt detta? För jag vill och önskar få tala med henne igen...för min egen del.
 
Take care 
Cancer | | Kommentera |
Upp